ellinore

Kom och tänka på att jag kanske skulle lagt ut nån fin bild på Målle till gårdagens inlägg, så jag tar och gör det nu.    Vincent och Målle.

  Jag och Målle på agilityplan.

Kom för bara en liten stund sedan hem från en härlig promenad med det bästa som finns - trevliga människor och hundar. Men dessa promenader har ett stort minus, jag saknar Målle något så fruktansvärt. Idag var det extra påtagligt då alla var och träffade honom i lördags, jag kunde inte åka på grund av Birgittas 50-årsfest.

Så nu pratas det om honom och det värsta är att det pratas om honom som om jag inte känner han...

Jag vet att jag kan verka tjatig töntig osv. men jag älskade honom verkligen. Jag blev lycklig av att titta på honom och det var underbart allt roligt vi gjorde tillsammans.

Han har det superduperbra där han är nu. Och det var det allra bästa som kunde hända honom, inte kunde han sitta ensam här så som jag jobbar. 

Men att lyssna idag på att han (som vanligt) var den det gick bäst för på mentaltestet, men utan mig den här gången, det gjorde verkligen ont. Om jag varit ensam hade jag gråtit men nu var det till att bita ihop. Jag ville ju tro förut att det var han och jag som var det där bra teamet som gjorde så bra ifrån sig. Visst tycker jag det är jättebra att det går så bra för Målle och hans nya matte. Men nu tas ju min vision om att det var han och jag som var bra, inte bara han, bort från mig. 

Jag förstår verkligen inte hur det här kan ha satt sådana djupa spår hos mig. 

I och för sig så har jag drömt om en hund hela mitt liv, och när jag äntligen får chansen att köpa en, så blir det en så fantastisk som Målle. Jag hade verkligen tur där. Men så får det ett sånt här snöpligt slut, det var aldrig "så levde dom lyckliga i alla sina dagar". Utan det fick bli så här dumt istället.

Men men, inget ont som inte har nåt gott med sig. Jag har lärt känna så många bra personer tack vare den här historien, och jag har hittat något som verkligen passar mig. En hobby, en livsstil. Nu vill det till att jag får chansen att leva ut den livsstilen också.

Det betyder att jag kommer inte skaffa nån kille, för ingen ska få må som Petter gjorde när vi hade Målle. Han gillade verkligen inte hundar men stod ut med Målle i hemmet för min skull.

Jag ska leva ensam och bestämma själv hur jag vill ha det. Det enda som ska få sätta begränsningar är Vincent och att det är fullt genomförbart. Tänker inte råka ut för samma historia igen.

Tänk om jag kunde få ta mitt förbannade körkort bara! Då skulle saker och ting bli heeelt annorlunda. Eller inbillar jag mig det bara för att allting jämt strular bara för att jag inte har körkort? Kanske jag har satt upp någon sorts drömbild om att bara jag har körkort så blir det fred på jorden och aids blir lika allvarligt som snuva.

Only time will tell.

Har precis lagt Vincent, vi lyssnade på hans nya cd-bok om havet och berättaren hade en så sövande röst så på slutet hörde jag bara mummel. Vad otäckt det är när jag känner att ögonen drar ihop sig och hjärnan leker slime!

Satt i ungefär en timme förut och googlade mig till ett semesterförslag, men medan jag låg och försökte ignorera rösten på skivan så kom jag med lite mer förslag så nu blir det google igen. Vad skulle vi göra utan google? Jag och Henke på jobbet sa det idag också, vad lite man skulle veta om inte google funnits. Jag minns inte ens hur man gjorde innan, altavista kanske det hette? Eller? Kommer i alla fall ihåg att det var min svenskalärare på Ala som rekommenderade oss att använda google till våra uppsatser och tack fröken Eva för det! Nu har du hjälpt till att skapa mig en semester.

Det som är bestämt med semestern är Stockholm och naturhistoriska. Det känns så perfekt med allt vad Vincent är intresserad av, och han är inne i en period då han verkligen vill veta om allt och drar slutsatser som inte är av denna värld.

Igår frågade han mig vad det var för något efter vägen (elledningar)

så jag drog den långa valsen om att dom är livsfarliga, man dör om man tar på dom. Varpå jag fick ett svar i stil med "Jaha, så det var så dinosaurierna dog ut?" och sen var diskussionen igång. Såå som sagt, naturhistoriska känns rätt för denna nyfikna gosse. Dessutom tycker jag det ska bli roligt!   

Vi har även pratat om att bila, om det bara hade varit jag och Vincent så hade det blivit tåg men nu är ju Petter också sugen på att följa med så då blir nog bila det bästa alternativet, och då kan vi utveckla historien lite mer känner jag. Kollar just nu upp om det kanske finns någon mysig camping omkring gävle som vi kan stanna på antingen dit eller hemvägen, kanske furuvik? Om han inte ska få åka dit med farmor och farfar i år också förstås. I sådana fall kan ju vi hitta på nåt annat.

Har hittat ett billigt hotell i Stockholm, med coop-check, som har Alfons Åberg tema. Frågan är om inte Vincent blivit för stor för Alfons.. Hade dom haft Ben 10 tema hade det ju varit givet men nu vete sjutton.. Annars verkar faktiskt dom flesta hotell satsa på lekrum och barnanpassade frukostar osv.. Inte illa! Kan inte inte inte minnas att det var så när jag var liten. Man hade tur om det fanns fjärr till tvn. Eller tog min mamma mig bara till sunkiga hotell?   

Hittade något lite roligt nu, på Furuviks camping så har dom "safaribyn". Man får bo i äkta safaritält importerade från Kenya (hade det inte varit lättare att göra kopior i Sverige, vem hade brytt sig om skillnaden?) .. Låter lite kul. Fast om det regnar kanske det inte är så kul ändå.. Mm. Tål att funderas på.

Dom har ju även Orientexpressen där, man får sova i en sovvagn på tåget Orientexpressen. Också spännande, men inte så privat.. Mjaa... Får ta en diskussion med Vincent och Petter. 

Ja, uppdatering lär komma om semestern! Tänk om vädret kunde ge mig lite mer inspiration. Åtminstone lite torrare, lite varmare skulle inte vara helt fel. Eller?

Jag blev så glad när jag gick hem från jobbet igår kväll, så jag var tvungen att stanna och fota. Bilden som blev lägger jag däremot ut senare för jag orkar inte föra över den till datorn nu. Men det är banne mig sommar nu! Det enda som saknas är badvatten. Fast det finns det ju förstås i stan. Petter ringde imorse och berättade att det precis sagts på radion att busslinjerna är inställda på grund av allt vatten i stan. Okaaaaay.. Hur ska jag kunna ringa jobbet och säga "jag kommer inte för bussen vägrar gå i huvudtaget när den sista biten på sträckan är översvämmad" ? Men jag gick ut på nätet och kollade, den kommer åka sjögatan istället. Meeeeen varför kan dom ha ett trafikmeddelande på radion som inte stämmer kan man ju undra?

Hade en mindre trevlig bussresa hem igår. Hopklämd mellan alkisar av värsta sorten på bussen så hann bussen bara köra ut på motorvägen, strax efter skönsberg så stannade chauffören och släppte in ett gäng poliser som fick släpa av dom från bussen. Dessutom hälldes det ut en flaska bärs på sätet bredvid mig och det luktar fan inte najs! Som att jag inte får nog av alkisarna som hänger på jobbet.. Är det mig dom dras till? =(

Nu ska jag bara ta och borsta tänderna så är det dags att promenera till bussen, som ska gå ända in till stan, och inte innehålla några äcklon. Okej?

Vincent struttar runt och sjunger "jag trummar på dig, du trummar på mig". Första tre gångerna tyckte jag det var kul men nu får jag snart be honom byta så vi får lite variation här hemma.

Jag har sovit som en kratta inatt, bara drömt en massa mardrömmar eller andra konstiga drömmar. Det jobbiga när man vaknar efter en sån natt är att man vet inte vad som är faktiskt har hänt eller vad som bara var dröm. Om min lillasyster kan ringa och väcka mig och be mig fixa lejonkungen på spanska,vilket hon faktiskt gjorde, då kan nog i stort sett vad som helst hända.

Idag ska Vincent till DaffDaff och jag ställde in optikern. Om jag ändå inte kan bestämma mig och det bara blir en massa strul kring att försöka stressa mig dit så känns det lika bra att ställa in. Man kan inte göra livsavgörande beslut (?) när man stressar. Därför hatar jag att gå på Ikea när jag är stressad. Antingen handlar jag en massa skit som jag tror jag kommer få användning av, eller så hittar jag ingenting utav det jag faktiskt skulle ha. 

Jag har fortfarande roligt av gårdagens fundering av Petter, så jag citerar honom - "Om man tatuerar prostatan, är man prostatuerad då?"

Hah, det får avsluta dagens inlägg.

Hur kan det komma sig att det alltid blir söndag så himla fort? Den här helgen har verkligen verkligen rusat iväg! Det kan bero på att den har varit fullbokad. 

Jobbade kväll i fredags så då blev det ingenting av, igår hade jag och Vincent fullt upp med att vila upp oss och förbereda för Piritas fest. Och när vi ändå kom in på den kan jag berätta att jag tyckte den var så lyckad! Jag hade skitkul, roligare än jag haft på mycket länge. Så skönt att kunna släppa loss i ett gäng som jag känner att jag trivs med.

Och hittills idag har jag hunnit vara hos Petters momma och morfar, hämta upp min lilla älsklingsgris som sovit hos sin farmor inatt.

Nu är jag hemma och ska ta en dusch för Lisa (Petters lillasyster) bjuder mig på bio ikväll. Jag fick det i julklapp av henne och det har liksom bara inte blivit av, men nu är  det dags! Vi har bestämt att det blir ostkrydda på popcornen  

Funderar fortfarande på det som jag och Rickard pratade om igår, hur kommer det sig att killarna är som kåtast i tonåren och ju äldre dom blir så lägger det sig sakta men säkert, medan vi tjejer blir mer och mer på. Jag är ganska så nöjd med min teori om att jag tror tjejerna behöver få igång självförtroendet, och när vi haft sex i ett antal år så kommer vi på att "ahaa, jag kan" och då blir det bättre. Nån som har någon annan idé? 

Imorgon ska jag till optikern, är fortfarande osäker på om jag ska köpa nya glasögon eller inte. Jag behöver nya, men det kostar pengar. Och jag gillar att lägga pengar på något mer.. Jag tänkte skriva användbart men glasögon är rätt så användbara. Men jag har ju redan ett par, i och för sig slitna och gamla. Men det är ett par som jag vet jag trivs med och som funkar. Dom jag hittat är grymt snygga. Men är dom snygga på mig eller kommer det bli konstigt? Jag har inte råd att köpa nya om ett halvår igen.. Fast jag kanske vunnit några miljoner på nån av alla lotter jag köper på jobbet så jag har råd ändå om ett halvår, who knows? 

Nu vet jag varför Vincent inte vill cykla till dagis, det hela hade en väldigt enkel lösning. Igår när vi var på väg till dagis så cyklade vi förbi ett annat dagis där det stod barn längs staketet, det hade väl varit okej men nu var det så att dom ropade "Haha! Kolla, han har stödhjuuuuuul!!" ... Och bang så kom curlingmamman i mig fram som ville gå fram och ge dom stryk eller åtminstone ett och annat visdomsord, men jag kom fram till att det kanske är lika bra och nöja sig med att berätta för Vincent att "sådär säger dom bara för dom är avundsjuka på din snygga cykel". 

För visst är det väl så? Barn gör såna saker av avundsjuka, eller förresten. Inte bara barn. Jag kan komma på flera fall där jag tror vuxna gjort exakt samma sak. Klankat ner på någon (oftast bakom ryggen) men egentligen så vill dom bara ha samma sak. 

Hur är det med grannen som har en ny merca? "Överbetalda jävel" Har du hört det någon gång? Det har jag. Och ärligt talat, jag gör det nog själv med. Okej, den ska det funderas på.

Jag kan stolt berätta att igår vid lunch slutade mitt öga rycka! Men det var ju inte till så stor lycka för när jag berättade det för min väldigt beskyddande exmake så fick jag mig en avhyvling för att jag inte kollat upp det. "Har du tänkt på att det kan ha med din sjukdom att göra?" Men jag vill verkligen inte ha något symptom alls. Jag är friskförklarad, eller vad dom nu kallar det när man varit krampfri i två år. Faktiskt så är det 2½ år nu. Jag äter min medicin. Men jag har i alla fall lovat Petter nu att om dom kommer tillbaks ska jag ringa nån. 

Idag är det fest!!     

Brännboll och grillning står på schemat. Vincent vägrar förstå att det är fest. "Grilla är inte fest mamma." Jag tänkte inte skriva här att jag är ledig idag så väderguden kan läsa min blogg och ge oss regn så därför skriver jag att jag jobbar idag. Okej?   

Nu är ögat inne på sin fjärde hoppande dag. Ena ögat har såna där trevliga ögonryckningar och första två dagarna tänkte jag att det handlade bara om något så enkelt som att jag är trött, igår inbillade jag mig att det hade med pollen eller annan skit i ögat att göra men nu vete fan alltså. Jag har sovit superbra inatt (det tackar jag för   ) Och inte är det sådär särskilt mycket pollen inomhus i fyra dagar heller. Jag får nog helt enkelt inse att jag måste kolla upp det, för det är ganska irriterande att jobba när allt jag tittar på rör sig. Följderna är huvudvärk och trötthet. 

Jag är bara inte den som kollar upp saker sådär. Som det här med ryggen, mamma och Petter tjatade ju halvt ihjäl sig i början, "ring sjukgymnasten, gå till läkarn" osv. Men nu har jag vant mig så jag har inte lika ont längre, dessutom har jag ju lärt mig vad jag får ont av så jag kan undvika det i större utsträckning. Och rätta mig om jag har fel, men är inte det exakt samma sak som en sjukgymnast skulle göra? Säga åt mig att inte lyfta så tungt, lyfta rätt, ha bra skor och blablabla. 

Summa sumarum, jag har nog inte särskilt stor tilltro till läkare.

Nu ska jag och Vincent snart pysa till dagis. Jag försöker övertala honom till att ta cykeln för nångång måste ju grabben lära sig cykla! Men han vill inte. I min värld så vill alla killar cykla, göra hopp och allmänt stajla med cykeln men inte min pojke. Han är mammas morsgris som vill gå och hålla mamma i handen och ropa kaxigt efter tonåringar. Jaa han gör faktiskt det, han är riktigt kaxig när det gäller äldre. Petter berättade häromdan när ett gäng hade cyklat förbi honom, då hade han ropat nåt i stil med "hallå där, se upp!" och sen suckat "tonåringar". 

Är det som folk säger, jag har en lillgammal gosse? Japp. Men han är mitt allt och jag håller honom gärna i handen.